Varanasi

Publicerad 2012-11-26 18:10:53 i Resa,

Passar på att skriva en massa nu när jag betalat 110 RS för Wi-Fi (som tydligen finns i Mumbai där vi befinner oss nu). Innan vi åkte från Khujarao (oklart hur de stavas?) träffade vi en väldigt trevlig man som bjöd med oss på lunch till hans familj och hemby – är väl medveten om hur naivt det låter att följa med en okänd man på det sättet, men som Sjövill brukar säga ”om vi blir mördade så är vi ju i alla fall två”. Vi blev inte mördade och det var jätteroligt att se en lite mer genuin by bortsett från de vi ser via allt turistguider. God mat hade de också, stark så in i… självklart ”there is no such ting as a free lunch” men det var väl värt upplevelsen. Därefter spenderade vi två dagar i Varanasi, en av Indiens heligaste städer eftersom floden Gagnes slutar här och för indierna är det väldigt mycket ”good luck” att kremeras och få sin aska spridd just här. Vi började 5.30 på morgonen med båttur och soluppgång; tro på 17 att det inte va kaos även SÅ tidigt på morgonen! Överallt var det bilar, tuktuks, försäljare, gatubarn, frukthandlare, heliga män och alla ville självklart bada i det heliga vattnet. Jag kände mej lite väl morgontrött för att bada i en flod fylld med lik rester och aska så jag höll mej på strandkanten. Båtturen var intressant, guiden pekade på solen och sa ”sunrise” sen pekade han på ett vitt paket som låg och flöt och sa ”dead body”. Om jag skulle beskriva allt kring Varanasi-likbränningar-hinduistiska begravningar skulle det krävas en hel avhandling. Kortfattat kremeras många Indier vid Gagnes på bål som brinner 24/7, dock bränns inte bröstet på männen eller bäckenet på kvinnor, dess delar slås sönder och askan sprids sedan i floden. Dock kremeras inte barn under 15, gravida kvinnor, heliga män, spetälska eller de som dött av ormbett – dessa kroppar betraktas redan som rena. De lindas istället in i vitt tyg, tillsammans med en stor sten och sänks sedan i vattnet. Tyvärr är lindningen inte alltid så stark som den borde vara och därför händer det ofta att dessa kroppar flyter upp till ytan igen, som den vi såg på vår lilla morgonbåttur. Allt detta berättade en präst för oss när vi var och kollade på all likbränning (ja, vi såg jättemånga döda, halv uppbrända kroppar, luktade inte så illa som jag trodde det skulle göra) dock var prästen hög som ett hus, med pupiller stora som ögongloberna så jag kan inte riktit garantera att all fakta kring detta stämmer… Som tur var ville han inte ha pengar för denna ”guidetur” men han tvingade oss att skänka penar till en av de sjuka kvinnor han tog hand om, han förklarade sedan sakligt att pengarna skulle användas för att köpa ved, så att hon också kunde kremeras där när hon dog – vilket han trodde skulle bli ganska snart. Vi donerade tillsammans 2 kilo ved och det var jättebra för karmat, så han sa att jag inte skulle behöva återfödas till en mygga i nästa liv, det var en bra nyhet tycker jag!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Ellen Svensson

Hejsan! Jag heter Ellen (men de visste ni kanske redan). Reser runt lite, flummar, försöker hitta mej själv och sånt. Skriver så att ni vet att ja lever, enjoy!

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela