Var lite trött på sightseeing och marknader idag så jag bestämde mej för att ta sovmorgon (sanningen är att jag har sovmorgon VARJE dag, men det är inte en del av storyn) så jag bestämde mej för att se en film på datorn. Ligger här i lugnan ro när det börjar regna, inget konstigt me det för det är regnsesong nu. Men, eftersom jag bara betalar 3USD för rummet är väggarna.. inte riktigt vattentäta. Så jag ligger i min säng, kollar på en film och känner regnet falla över hela mej. Kommmer sakna ögonblick som detta sä sjukt mycket när jag åker hem!

Ja, jag är fortfarande vid liv. Har åkt från Laos till Kambodja, började med att passera huvudstaden Phnom Penh, sen till partystaden Shnoukville, paradisön Koh Rong och befinner mej nu i Siem Reap, tempelstaden #1 där Angkor Wat ligger (byggt under början av 1000-talet och är en del av Unescos världsarvslista).

Har kommit på att jag bara har 15 dagar kvar av resan solo, innan jag möter upp med familjen i Singapore och trotts detta lever jag extremt budget. Jag har tappat alla koncept av bra/dåligt, rent/smutsigt, lyx/budget. Trivs inte längre i rum där det INTE finns kackerlackor. Har i stort sett inte köpt ett enda nytt klädesplagg på 8 månader (vilket jag inte insåg förens jag kollade på mina facebookbilder, där jag har samma shorts och t-shirt i september som i maj). Blir obeskrivligt glad för småsaker, som en toalett MED spolning, eller ett rum MED air-condition. Äter typ inte sånt som lagats i kök eller restaurant, matstånden på gatan är alltid bäst. Går det att köpa går et at äta. Hur som helst, nu när resan på min egen budget börjar närma sej sitt slut (klartext: tänker snylta som fan på päronen när vi ses igen) har jag bestämt mej för att försöka vara lite mera ”flashpacker” (när man är ute och reser med bara en ryggsäck är man en ”backpacker” men när man är en ”backpacker” med pengar är man en ”flashpacker”, används av de flesta som ett skällsord). Så igår gick jag lös på shopping; 2 par skor, 1 klänning, 1 linne, 3 silverringar och det bästa köpet av allt; en fejk guld Rolex. Men oroa er inte, betalar fortfarande bara 20 SEK per natt för ett rum utan tak, med kackerlackor och en delad toalett utan spolning. Jag känner mej som mer hemma då.

 

Hejsan Hoppsan!

Nu har jag tagit mej från Vietnam till grannlandet Laos och en stad som heter Louang Prabang (fråga mej INTE om uttal eller stavning). Mycket trevlig stad hittills – inte så stor men rätt mycket folk, betalar 28SEK/natt för mitt hostel, går till nattmarknaden o köper middags buffén för 9SEK och handlar 93,5% silver för ung 18SEK/smycke så jag klagar inte. Har kommit fram till att jag inte har råd att åka hem längre. Sverige är för dyrt. Så jag kollar nu på små ris hyddor till salu där jag kan bosätta mej framöver. Förlåt mamma, dedär va ett skämt, jag ska komma hem snart, jag lovar.

Övrigt roligt att veta om mitt liv för tillfället är att jag lyckats utrota alla de bed-buggs som bott i min väska under den senaste månaden. Tog med mej denna resande loppcirkus från Indien och behöll de som husdjur under några månader. Precis när jag trodde att de lämnat mej hade jag turen att hitta några fler i Fiji. Men nu har de alltså försvunnit med hjälp av värme och mystiska ”lukt-bollar” jag hittade på Fiji. Måste erkänna att jag saknar mitt resesällskap och hoppas på att jag stöter på några fler under mina kommande veckor.

Fortsätt njut av Sverige så ska jag ut o njuta lite av Laos!

Ja, som ni alla vet är jag ju inte i Sverige just nu. Det betyder inte bara att abstinensen efter messmör håller på att ta överhand utan också att jag missat ytterligare en födelsedag: PAPPA MATS 51 ÅR, HIPP HIPP HURRAAAA! Ska betätta en sorglig liten historia om mitt gratulerande till min högst älskade lilla far; Jag hade full koll på att det var 10 apr som födelsedan var, jag hade kontakt med mor&bror ang. present och planerade att ringa hem på eftermiddan (dvs. Sveriges morgon) men va hände då? - Fiji time! Efter att åkt buss, planerat inför flygresan och allmänt gjort en massa annat glömde jag helt bort att ringa! Detta kommer jag då på när jag precis sätter mej på planet til Hong Kong. Jag drar en lång svordoms-ramsa till en massa sannolika och osannolika gudar och förbannar mej själv för min klumpighet. Då slår det mej - Sverige är 10 timmar BAKOM mej i tid. Även om det är den 11 apr för mej är det fortfarande den 10 apr för födelsedagsbarnet. Sagt och gjort - telefonsamtal med gratulationer på RÄTT DAG! Totalt räddad av tidsskillnaden! Dehär berättade jag självklart inte för pappa utan spelade helt på att det var precis enligt min plan att ringa honom på kvällen. Den taktiken är ganska förstörd nu om han läser detta, men det bjuder jag på. Lilla pappa - oavsett tidszoner så älskar jag dej! 

Kära blogg,

Sitter just nu på Hong Kongs internationella flygplats och njuter av Starbucks kaffe och gratis wi-fi. Har lämnat Fiji bakom mej och styr kossan mot Vietnam och Ho Chi Minh (tidigare Saigon). Fiji var som jag tidigare skrev helt underbart och jag hade det hur bra som helst. När jag tagit mej från öarna satte jag igång att åka runt på fastlandet men när jag kom till huvudstaden Suva kan man säga att jag helt kom av mej. Jag va så himla less på att alltid packa väskan, leta bussar, båtar, nya hotell, bara stanna 1-2 nätter och sen dra vidare. Man kan säga att jag startade en liten mini-strejk och när jag hittade ett helt underbart B&B i Suva stannade jag där i typ 10 dar. Jag anpassade mej direkt till kulturen och var 100% ”Fiji Time” dvs. man gör planer för att göra saker men bestämmer sej sen för att göra detta ”senare”. Det var precis vad jag behövde och nu känner jag mej väl förbered för att uppleva skiten ur Asien. Jag ska flänga runt sjukt mycket, uppleva så det bara sprutar minnen ur öronen på mej och ta så mycket bilder att kameran självantänder. Eller så gör jag det… senare

Nu när jag äntligen har hittat wi-fi ska jag se till att göra så många inlägg som möjligt! Eller…? Till att börja med skulle jag bara vilja meddela att min underbara lilla mamma fyller 50 idag (den 29 mars) och jag kan knappt förstå att min lilla flicka blivit så stor.. >>snyft<<.. Eftersom jag inte är nära nog att ge henne en kram uppmanar jag ALLA som läser detta och sen träffar Bodil Marlené Svensson ger henne en kram från mej. Detta är inte ett skämt, krama henne som om det gällde liv eller död!

Så till något lite mer självcentrerat, eftersom det är den 29 mars 2013 idag (åtminstone i min tidszon) betyder det att jag nu varit ute och letat efter mej själv i precis 6 månader. Åkte hemifrån den 29 september 2012, så ni behöver inte oroa er för att jag räknat fel. Känner inte riktigt att jag fått svar på livets stora frågor än och jag känner inte att jag hittat mej själv så mycket mer heller, så jag har bestämt mej för att fortsätta resa ett tag till. Med ett tag menar jag 4 månader till och ni kan beräkna hemkomst i mitten av juli istället. Nu efter Fiji tänkte jag ta en tur till Vietnam, Laos, Kambodja och sen Singapore. Lagom = Fuck It!