Publicerad 2012-11-29 05:35:00 i Resa,
Publicerad 2012-11-26 18:10:53 i Resa,
Passar på att skriva en massa nu när jag betalat 110 RS för Wi-Fi (som tydligen finns i Mumbai där vi befinner oss nu). Innan vi åkte från Khujarao (oklart hur de stavas?) träffade vi en väldigt trevlig man som bjöd med oss på lunch till hans familj och hemby – är väl medveten om hur naivt det låter att följa med en okänd man på det sättet, men som Sjövill brukar säga ”om vi blir mördade så är vi ju i alla fall två”. Vi blev inte mördade och det var jätteroligt att se en lite mer genuin by bortsett från de vi ser via allt turistguider. God mat hade de också, stark så in i… självklart ”there is no such ting as a free lunch” men det var väl värt upplevelsen. Därefter spenderade vi två dagar i Varanasi, en av Indiens heligaste städer eftersom floden Gagnes slutar här och för indierna är det väldigt mycket ”good luck” att kremeras och få sin aska spridd just här. Vi började 5.30 på morgonen med båttur och soluppgång; tro på 17 att det inte va kaos även SÅ tidigt på morgonen! Överallt var det bilar, tuktuks, försäljare, gatubarn, frukthandlare, heliga män och alla ville självklart bada i det heliga vattnet. Jag kände mej lite väl morgontrött för att bada i en flod fylld med lik rester och aska så jag höll mej på strandkanten. Båtturen var intressant, guiden pekade på solen och sa ”sunrise” sen pekade han på ett vitt paket som låg och flöt och sa ”dead body”. Om jag skulle beskriva allt kring Varanasi-likbränningar-hinduistiska begravningar skulle det krävas en hel avhandling. Kortfattat kremeras många Indier vid Gagnes på bål som brinner 24/7, dock bränns inte bröstet på männen eller bäckenet på kvinnor, dess delar slås sönder och askan sprids sedan i floden. Dock kremeras inte barn under 15, gravida kvinnor, heliga män, spetälska eller de som dött av ormbett – dessa kroppar betraktas redan som rena. De lindas istället in i vitt tyg, tillsammans med en stor sten och sänks sedan i vattnet. Tyvärr är lindningen inte alltid så stark som den borde vara och därför händer det ofta att dessa kroppar flyter upp till ytan igen, som den vi såg på vår lilla morgonbåttur. Allt detta berättade en präst för oss när vi var och kollade på all likbränning (ja, vi såg jättemånga döda, halv uppbrända kroppar, luktade inte så illa som jag trodde det skulle göra) dock var prästen hög som ett hus, med pupiller stora som ögongloberna så jag kan inte riktit garantera att all fakta kring detta stämmer… Som tur var ville han inte ha pengar för denna ”guidetur” men han tvingade oss att skänka penar till en av de sjuka kvinnor han tog hand om, han förklarade sedan sakligt att pengarna skulle användas för att köpa ved, så att hon också kunde kremeras där när hon dog – vilket han trodde skulle bli ganska snart. Vi donerade tillsammans 2 kilo ved och det var jättebra för karmat, så han sa att jag inte skulle behöva återfödas till en mygga i nästa liv, det var en bra nyhet tycker jag!
Publicerad 2012-11-26 17:33:01 i Resa,
Ok, måste antingen blogga oftare eller sluta blogga helt för det finns så mycket att berätta! Det händer så mycket VARJE dag att jag inte vet om jag vill svimma eller somna på kvällarna. Nu har vi passerat Jaipur – ”den rosa staden”, som enligt mej var mer orange än rosa men vem är jag att klaga? Där såg vi…. Wait for it… tempel och ett fort! Oväntat va? Vi red på en elefant också så de va ju lite oväntat. Folk fortsätter att stirra som satan och det känns skönt att man kan bidra med lite underhållning. Därefter åkte vi till Agra – där Taj Mahal ligger. Påvägen in i Agra passade vår chaufför Mohan på att berätta lite om staden "This no good city, dirty everywhere, no good food, very expensive, people have very bad talking. Every husband has a girlfriend and every wife has a boyfriend, and many muslims. I don´t like Agra, can not believe Mogul empire so stupid to build Taj Mahal here!" kändes som om vi valt helt rätt stad att åka till. Taj Mahal va iallafall fin, om ni tycker jag lagt upp mycket bilder på detta lilla underverk är det ingenting jämfört med antalet bilder som finns på min kamera. I Agra sa vi hejdå till vår vän Mohan och resan fortsatte med tåg till Khujarao (stavning?) Dehär är en ganska liten stad, mest känd för sina Kama Sutra tempel, ni förstår själva vilka bilder som är från det templet. Kama Sutra består ursprungligen av 84 olika ställningar och betyder direkt översatt “movment of the body” vilket jag tycker känns lite konstigt, för jag kan bara inte förstå hur det är tänkt att man ska kunna hålla dessa positioner och samtidigt röra sej! Många av ställningarna behövdes/behövs det tjänare/extrapersoner för att klara av – balansera upp och stötta på rätt ställen, fast templena har ju funnits I över 1000 år och Kama Sutra “konsten” ännu längre så folk har vell haft tid att träna…
Publicerad 2012-11-24 07:00:25 i Resa,
Har hamnat i wi-fi lost land och sitter nu pa ett internettcafe med lanad dator, darav avsaknaden av vissa svenska bokstaver (ingen oro for att jag blivit analfabet under min tid i Indien). Kan darfor inte lagga ut nagra bilder men tankte kortfattat beratta att vi fortfarande ar vid liv. Numera reser vi med tag, vilket ar en upplevelse. Vi reser i 1a klass - dvs egen sang och filt, men vagnen narmast oss ar billigaste klassen, skulle enklast beskrivas som 300e klass. Jag vet inte om de har stolar, bankar eller sangar for det ar sa mycket folk i de vagnarna att det ar omojligt att se. Alla trycker pa sa gott det gar fran det att taget stannar vid perrongen tills det att det avgar och enda maste kanske 10 pers springa efter och kasta sig in genom fonster och dorrar (som ALDRIG stangs) som grande finale pa allt detta kastar nan offta in en vaska eller ett barn det sista de gor. Lite mer spannande an NABO mellan Are och Osd maste jag erkanna. Narmast vantar tag mellan Varanasi-Mumbai som ska ta 26 timmar, vi far se om det fins Wi-Fi i Mumbai sa kan jag kanske dela med mej av lite bilder.
p.s langtar obeskrivligt mycket efter messmor sa om nagon kan skicka det till mumbai eller ta reda pa om det finns i Filippinerna sa uppskattas det hjartligast! d.s
Publicerad 2012-11-16 18:17:17 i Resa,
Innan jag skriver något om vad vi gör för tillfället måste jag ställa saker till rätta; vi var inte i Jaipur, vi har varit i Jodhpur. NU är vi i Jaipur. Tror jag.
Hur som helst; har passerat Pushkar och Ranthambore - ja, vi är i sjukt många olika städer och vi har mer än hälften kvar! Pushkar var en mindre stad med många packpackers-dreadlocks-allibababyxor-människor på ett och samma ställe. Jag och Sjövill smälte in på en gång. Där fick vi välsignelser (se röd prick i pannan och blomblad i vattnet) kostade bara 100 rupies och då fick mamma, pappa och sixten sina välsignelser på köpet! Väl spenderade pengar tycker jag. Sen åkte vi vidare till Ranthambore där jag på vägen passade på att hämta upp lite turist-illamående, så för tillfället lever jag på fanta och vitt bröd. Väl i Ranthambore stod tigersafari på schemat, fast för oss blev de safari utan tigrar. Rent logiskt känns det lite svårt att se tigrar när 30 jeepar fyllda med folk åker runt i samma park, på samma vägar och letar efter ett av djurlivets skyggaste varelser. Förutom lukten av människa, ljudet från motorer, prat och smattrandet från kamerorna hade vi förmånen att dela jeep med två skrikande barn. Det närmaste vi kom var tigerspår, men vi såg andra djur; hjortar, fåglar och massa krokodiler. Jag mådde ju inte så bra så jag tittade en hel del upp i himmelen och ner i golvet också. Vi stannade på samma ställe i typ 10 min, hade väldigt fin utsikt över en sjö. Efter ett tag visar Sjövill mej en bild på en jättestor krokodil, varpå jag säger ”Oj, shit! Vart såg du den?!” Hon svarar lugnt ”Den ligger där borta, det är den vi tittat på i 10 min..?” ”jaha…!” svarar jag. Hon tittar frågande på mej och säger ”du mår inte så bra va?” Tur att hon förstår mej.
Publicerad 2012-11-10 18:03:20 i Resa,
Publicerad 2012-11-07 06:26:33 i videor,
Publicerad 2012-11-07 06:00:31 i Resa,
Publicerad 2012-11-02 18:28:28 i Resa,
Nu är vi ”on the road” i den del av Indien som heter Rajistan (delstat), första stoppet var en stad som heter Mandawa. Mindre jordbruksstad med gamla köpmanshus. Ångrar inte att vi kommer spendera så mycket tid i bil, för det är underhållning som jag aldrig upplevt tidigare. På de delvis asfalterade vägarna trängs bilar, cyklar, barn, mopeder, kameldragna vagnar, överfulla bussar, åsnor och diverse andra oväntade saker. Gapar så mycket att jag blir torr i munnen. Alla här är väldigt mån om att vi ska trivas och väldigt tillmötesgående, vad vi än frågar svarar de ”yes madam” och sen är de oklart om de gör som man vill eller om de ens uppfattade frågan. Sjövill skulle få sin väska skickad till hotellet; ”Yes madam, I personally drive right away, see you in 30 minutes” 1 h senare ”Yes madam, I have not left the airport and your bag will be arriving this afternoon”. På frukosten; ”Could I have an omelett?” ”Yes madam” 30 min senare ”I ordered an omelett?” ”Yes madam, chef is out today”. Alltid lika spännade att se vad som händer… Imorn bär det av mot Bikaner, en stad med ett Rått-tempel…
