Bildbevis
Båtutflykt till laguner
Motorstopp på väl valt ställe och vitt (?) linne
Reflektioner och Julfiranden
Det sägs att man får perspektiv av att resa. Folk brukar lägga huvudet på sned och säga ”när du kommer hem kommer du förstå hur bra du har det” och visst – man ser helt klart saker ur ett annat ljus, men jag reflekterar kanske inte över de saker som folk förväntar sig att jag skulle reflektera över…
Till exempel innebär ”yes we have WiFi” inte ”ja, vi har internet” jag skulle istället översätta det till ”ja, vi har en såndär låda som de kallar för rauter, men den fungerar aldrig” om jag är riktigt optimistisk skulle jag kanske kunna översätta det till ”ibland, när den där internet-lådan vi förvarar rå kyckling på fungerar RIKTIT bra tar det bara 20 min att ladda 1 hemsida”. Ett annat exempel är toaletter. ”Toilet” betyder ibland ”hål i golvet” ibland ”porslinsring runt hål i golvet” och ibland ”använd busken bakom huset” det är smått (om inte HELT) omöjligt att hitta en toalett med allt. Har den toasitts har den inte papper, har den lampa har den inte handfat, har den spolning har den inte lås. Man får helt enkelt vara glad för det man får.
Vi firade en traditionell Filippinsk jul med griskött, dans till låten Gagnamstyle och tävling i nationalsporten kareoke, råkade knocka minst 4 Filippinska barn medans jag dansade men min stil behöver space och den som inte förstår det får skylla sej själv. Sitter för närvarande på ett ”internetcafé” med ”internet som funkar om du är riktigt tålmodig”. Har spenderat väldigt många dagar på stranden i El Nido och Port Barton och flyger imorn till Boracay som ligger på en annan ö. I Boracay finns fler klubbar, mer turister och mer sprit än på någon annan ö i Filippinerna, så där tänkte vi spendera nyår. Alltså inget för drabbade föräldrar att oroa sej för. Får se när internet tillåter så ska jag lägga ut lite bilder. I övrigt – GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR på er alla!
Turen har vänt - Ord överflödiga i El Nido
Dåligt karma, tyfoner och ficktjuvar
Ojoj, nu var det länge sen det blev något bloggande, och inte konstigt det. På sistone har det varit KAOS, vi har uppenbarligen samlat på oss tillräckligt mycket dåligt karma i Indien för att återfödas till dyngbaggar. Allt började bra, våra sista dagar i Indien flöt på som väntat med sol och god mat. Sen fick vi reda på att Filippinerna (vår nästa destination) drabbats av en tyfon med omkr 500 döda. När vi bestämt oss för att trotsa vädergudarna och åka dit ändå visade det sej – på flygplatsen – att vi bokat flyg på FEL DATUM! Den 8 jan 2013 och inte den 8 dec 2012. Tänk er själva våra ansiktsuttryck när säkerhetsvakterna säger ”you will havet o come back in one month, then you have a flight” vi väntade ett tag på flygplatsen för att se om det fanns platser över på annat flyg (vilket det inte fanns) då upptäcker Sjövill att det fattas 90 sidor i hennes ny inköpta bok. Hur som, även om Indien var roligt kände vi inte för att stanna en månad till. Alltså – tillbaka till stan, 5 timmar tåg till ny stad, 1 tuktuk, 1 buss, 2500 kr för ny flygbiljett, 17 timmars väntan i Singapore, ytterligare ett flyg senare kommer vi fram till Manilla – Filippinernas huvudstad. Under den tiden hade föräldrarnas oro över tyfoner gått från sms som lät ”det verkar lite blåsigt” till ”ni borde fundera på dehär med Filipinerna” till ”ni borde VERKLIGEN överväga att åka någon annanstans!” I Manilla var det sol och vindstilla, men 2 min efter att vi gått ut ur flygplatsen var Sjövills plånbok stulen, men 2 bankkort och 1000 SEK. Då bestämde vi oss för att skita i allt och bara gå och äta frukost.
Måste erkänna att Filippinerna i övrigt varit väldigt nice, är på en ö som heter Palawan nu. Först 2 dygn i en stad som heter Poerto Princesa, när kocken på hotelet där fick reda på att Mathilda blivit bestulen försökte han först övertyga henne till att köpa en magnum (pistol) för att försara sej inför nästa rånare. När det inte gick gav han henne en kniv istället och tilla att man inte bara kunde skära ficktjuvar med den ”also for fruit and bread”. Väldigt praktiskt tyckte jag. Nu i en stad som heter El Nido, efter all otur kände vi att det var lika bra att sluta resa runt hela tiden, så nu har vi bokat in oss för en vecka här. Önska oss lycka till framöver – vi verkar behöva det!
Sol men inte wifi i Kerala
Nu är vi i alltså i Indiens sydligaste delstat – Kerala. Vi har tydligen en chaufför här också, fast denna kan inte engelska. Alls. Inte ett ord. Eller han förstår när jag säger ”toilet!” i en desperat röst men vet inte om det är blicken, tonläget eller ordet som gör att han förstår. Annars kan han varken yes, no, hotel, market eller något annat användbart ord. Numera pratar han Indiska och vi svenska, vilket fungerar ungefär lika bra som om vi båda skulle försöka prata engelska. Vi har hittills varit i Cochin, Munnar, Thekkady och Allepey (städer) numera i Kovalam där vi har en ”kings suit” med utsikt över The Arabian Sea. Dehär med back-packing känns bra än så länge. Här är det iaf hur vackert som helst, vi har kollat på fiskeläger, teplantage, berg och dalar. Var i ett till tigerreservat, utan att se tigrar, där åkte vi turistbåt i fina flytvästar och såg en stor ödla. I Allepey hade vi 24h på en ”houseboat” så vi åkte runt på små floder med kapten + kock och kollade på palmer och spelade kort. Kort och gott – vi har det bra. Framöver ska vi mest jobba på brännan inför Filippinerna, glad 1a advent i efterskott och hoppas att december i Sverige också är kul. Drömmen om Wi-Fi skiner med sin frånvaro och jag har försökt i 2 dagar med att få ut detta inlägg. Har bilder men de kommer upp när cyber-indien tillåter. Puss på er!
