Äntligen har jag lyckats ta mej ifrån Hervey Bay – var fast 5 dagar i östkustens tråkigaste stad. Ungefär som att vara fast 5 dagar i Järpen, fast varmare. Jag hade det dock väldigt bra eftersom mina kära rumskompisar (de 4 som håller i Victor&Daniel nallarna) tog så väl han om mej. Vi hyrde cyklar, promenerade, drack öl och bussarna fortsatte ställas in, flygplatser stängda och järnvägar översvämmade. Som tur var träffade jag 3 killar som också skulle norrut och en av dem hade bil. Sagt och gjort – det blev en roadtripp med stopp i Agnes Water, 1770 och Airley Beach. När vi väl börjat köra var det inte svårt att förstå varför vägarna varit stängda, vatten överallt och vissa partier behövde vi tom köra genom vatten. Tur att jag kunde lätta upp stämningen i bilen med mina hysteriskt roliga skämt, vackra sångröst och allmänna charm. När vi väl kom till Airley Beach passade jag på att ta en ”daytrip” till en ögrupp som heter ”Whitsunday Islands”. Väl där sa guiden ”Welcome to Paradise!” jag ville inte förstöra stämningen genom att förklara att min bild av paradiset är -15 grader och 3 meter pudersnö så jag nickade artigt. Om man bortser från bristen på pudersnö måste jag erkänna att det var ORTOLIGT vackert med kritvita stränder, smaragdblått hav och snorkling. Har nu sagt farväl till alla människor nämnda ovan och via nattbuss tagit mej till min slutgiltiga destination: Cairns. Vi får se vilka äventyr som väntar här!