Ojoj, nu var det länge sen det blev något bloggande, och inte konstigt det. På sistone har det varit KAOS, vi har uppenbarligen samlat på oss tillräckligt mycket dåligt karma i Indien för att återfödas till dyngbaggar. Allt började bra, våra sista dagar i Indien flöt på som väntat med sol och god mat. Sen fick vi reda på att Filippinerna (vår nästa destination) drabbats av en tyfon med omkr 500 döda. När vi bestämt oss för att trotsa vädergudarna och åka dit ändå visade det sej – på flygplatsen – att vi bokat flyg på FEL DATUM! Den 8 jan 2013 och inte den 8 dec 2012. Tänk er själva våra ansiktsuttryck när säkerhetsvakterna säger ”you will havet o come back in one month, then you have a flight” vi väntade ett tag på flygplatsen för att se om det fanns platser över på annat flyg (vilket det inte fanns) då upptäcker Sjövill att det fattas 90 sidor i hennes ny inköpta bok. Hur som, även om Indien var roligt kände vi inte för att stanna en månad till. Alltså – tillbaka till stan, 5 timmar tåg till ny stad, 1 tuktuk, 1 buss, 2500 kr för ny flygbiljett, 17 timmars väntan i Singapore, ytterligare ett flyg senare kommer vi fram till Manilla – Filippinernas huvudstad. Under den tiden hade föräldrarnas oro över tyfoner gått från sms som lät ”det verkar lite blåsigt” till ”ni borde fundera på dehär med Filipinerna” till ”ni borde VERKLIGEN överväga att åka någon annanstans!” I Manilla var det sol och vindstilla, men 2 min efter att vi gått ut ur flygplatsen var Sjövills plånbok stulen, men 2 bankkort och 1000 SEK. Då bestämde vi oss för att skita i allt och bara gå och äta frukost. Måste erkänna att Filippinerna i övrigt varit väldigt nice, är på en ö som heter Palawan nu. Först 2 dygn i en stad som heter Poerto Princesa, när kocken på hotelet där fick reda på att Mathilda blivit bestulen försökte han först övertyga henne till att köpa en magnum (pistol) för att försara sej inför nästa rånare. När det inte gick gav han henne en kniv istället och tilla att man inte bara kunde skära ficktjuvar med den ”also for fruit and bread”. Väldigt praktiskt tyckte jag. Nu i en stad som heter El Nido, efter all otur kände vi att det var lika bra att sluta resa runt hela tiden, så nu har vi bokat in oss för en vecka här. Önska oss lycka till framöver – vi verkar behöva det!